mysecondlife

Min mun ar sluten, for alltid stangd.
Ord foralltid forlorade, hemligheter som for alltid ar bevarade.
Men mina ogon ar oppna, jag ser allt som hander.
Jag iakttar pa sakert avstand, ser varje rorelse, varje andetag, varje blick.
Jag ser karlek, men kan inte ta in det.
Kan inte rora vid det, bara se.
Jag ser hat, vill inte ta in det.
Jag ser manniskor, alla olika men samtidigt lika.
De vill kanna betydelse, gladje, karlek, hopp och tro.
Jag vill forsta dem.
Jag ser manniskor som ar vad dom inte vill vara, forevigt fangade i en bur.
En bur som har gjorts av andra,
De vill ha frihet,
jag vll ha ett svar.
Jag ser dod, jag ser sorg.
Jag ser manniskor som for alltid ar domda att lida.
De vill glomma,
jag vill blunda.
Kan inte.
Ville en gang kanna, vill inte mer.
Ville en gang forsta, vill fortfarande.
Men kan jag nar jag ej kan kanna - bara se?